Blicken som speglade havets glittrande vågor

Det var inte igår jag skrev. Men det var inte heller längesedan som blicken fastnade på havets oändliga vågspel. Den där känslan av att se, men inte nå. Viljan av att se mer och längre än vad vi kan. Blicken mot horistontens trygga vrå som får våra händer att försöka räcka längre än vad någonsin möjligt är. Men inte ikväll. Ikväll räcker jag min arm mot min piedras trygga famn. 
 
In the shadow of our worlds horizon
We find shelter in the thought of something better
But in the seek of truth in further distance
You might surprise yourself by looking down and see your own reflection
 
 
Själensro
0 kommentarer